Oanvändbara gränssnitt – eller: Varför är det så svårt att programmera videon?

Min väninna beklagade sig här om dagen över alla elektriska apparater i hemmet: ”Jag förstår mig inte på de där tekniska grejerna. Det är för mycket knappar helt enkelt!” Uttalandet fick mig att börja fundera. I våra hem, som översvämmas av maskiner – där till och med ugnen har ett litet datorchip och går att programmera – är det verkligen antalet knappar som ställer till det för oss? Är det så att just knapparnas antal är det som avgör om vi förstår att använda en apparat eller inte?

Bild av fjärrkontroll.

I min ägo finns en digital ”multifunktionell” klocka med en enda knapp som gör ”allt”. Jag har fått den som någon slags bonus av en bokklubb jag är medlem i. Enligt det unika erbjudandet är detta världens bästa och enklaste klocka. Allt man behöver göra för att styra alla funktioner är ju ”bara att trycka på den enda knappen”. Genom att hålla den inne olika länge och i olika intervaller kan man ställa in tiden, datumet, sätta alarmet samt även använda den som tidtagarur. Det perfekta gränssnittet för alla knapphatare skulle man kunna tro. Men nej, inte riktigt. För att veta vilken tryckkombination man ska använda för att genomföra dessa inställningar medföljde även en bruksanvisning på 38 sidor: översatt till engelska, tyska, spanska och japanska. Bruksansvisningen tappade jag bort redan efter första veckan. Antagligen slängde jag den i pappersinsamlingen efter ett misslyckat försök att ställa in tiden. Sedan dess har min mulitfunktionella klocka legat och skräpat längst ned i en byrålåda – oanvänd.

Problemet ligger kanske ändå inte i antalet knappar. Det är andra faktorer som spelar in: text och ikon på knapparna, hur de är placerade, de instruktioner jag får innan jag trycker på en knapp, den feed-back jag får efter att ha gjort det, och så vidare.

Enligt Statistiska centralbyrån hade 82,5% av svenskarna tillgång till video år 2001. Av Sveriges knappt nio miljoner människor har alltså ungefär sju miljoner en video som står och trycker i något hörn. Säg att dessa sju miljoner använder videon i genomsnitt en gång var annan vecka till att spela in ett TV-program. Varje gång tar programmeringen ca 2 minuter att genomföra, var av 1 minut läggs på onödigt krångel med knappar och bruksanvisningar. Det skulle betyda att svenska folket tillsammans lägger ner dryga 6 år om året i onödan på att klura ut hur gränssnittet till videon fungerar. Där till kommer de år som går åt för att manövrera klockradion, microvågsugnen, stereon, mobiltelefonen, teven etc etc.

Det är klart att efter tjugonde gången så har man kanske lärt sig hur apparaten i fråga fungerar. Men ska man verkligen behöva memorera gränssnittet på en apparat som man använder ganska sällan? Vi har nog med saker att hålla i minnet ändå, utan att vi ska behöva komma ihåg att videon programmeras genom att först hålla inne knappen ”M” i två sekunder, sedan klicka på knappen ”–/-” och därefter ange datum i ordningen månad, dag, år.

När min väninna uttryckte sin frustration över att inte förstå sig på de apparater och maskiner hon omringas av, skyllde hon på antalet knappar. Men orsaken till problemet är nog snarare att hon förväntas anpassa sig till tekniken, och inte tvärt om. Detta beror på att tekniken fått styra utvecklingen. Vad som är tekniskt möjligt har fått gå före vad som är användbart och användarvänligt. Har tillverkaren av min digitala, multifunktionella klocka med en knapp undersökt om denna uppfinning är vad kunderna efterfrågar? Har han testat klockan på olika användare för att upptäcka de missförstånd och fel som uppträder, i syfte att kunna förändra och förbättra den? Antagligen inte. Kanske är det också just därför som klockan aldrig blev någon storsäljare och som bokklubbar nu slumpar ut den till sina nya medlemmar.

Att utforma ett gränssnitt, vare sig det är till en video, en mobiltelefon eller en webbsida handlar om att känna sina användare och deras behov, vanor och beteenden. Även kunskaper i ergonomi, psykologi och pedagogik är viktiga. Det är ju egentligen inte svårt att trycka på en knapp, oavsett om det är en, två eller flera hundra. Det svåra är att veta vilken knapp man ska trycka på när. Det är där vi informationsarkitekter och användbarhetsexperter kommer in och fyller en viktig funktion genom att utgå från människan som ska trycka på knapparna.

Kristin Emilsson jobbade som konsult på Lumano med informationsarkitektur och användbarhet. Nu jobbar hon på annat håll men hennes artiklar är fortfarande lika bra.

Publicerad i Artikel Taggar: , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*