Londons tunnelbanekarta som exempel på bra informationsdesign

Informationsarkitektur och informationsdesign är relativt nya begrepp som kanske mest har kommit att förknippas med webbplatser och digitala tjänster. Men informationsdesign är i sig ingen ny företeelse. Den finns runt omkring oss i vardagen och har gjort så länge: flygplatser, museum, shoppingcentrum, stadsdelar – alla använder de sig av informationsdesign i form av skyltar, informationstavlor, kartor, symboler och så vidare.

Min personliga favorit, vad gäller analog informationsdesign, är kartan över Londons tunnelbanesystem, eller The London Journey Planner som den egentligen kallas. Den är ett utmärkt exempel på informationsdesign när den är som bäst! En grafisk bild som kommunicerar så mycket, så enkelt och så tydligt. Inte konstigt att den har blivit kopierad och anpassad av transportsystem runt om i hela världen.

Bild på Londons välkända tunnelbanekarta

Londons välkända tunnelbanekarta.

Detaljerad men enkel

Det är ingen enkel uppgift att grafiskt representera ett så komplext system som en tunnelbana. Londons tunnelbanesystem består av ca 400 kilometer räls, ett dussintal tunnelbanelinjer och nästan 300 stationer. En karta måste alltså vara så pass detaljerad att den visar allt detta, samt en massa annan information, så som knutpunkter, byten till andra färdsätt (tåg, båt, flyg), helgstängda stationer, linjer som bara existerar i rusningstrafik etc.

Samtidigt får den inte vara så detaljerad att den blir oöverblickbar och svårtolkad. För var är sannolikheten störst att användarna befinner sig när de behöver titta på en tunnelbanekarta? Antagligen befinner de sig i en ganska stressad situation – på en fullsmockad perrong, i kön framför en biljettautomat, eller inklämda i en tunnelbanevagn. Kartan måste alltså vara så tydlig och enkel att det räcker med en snabb blick, för att avgöra var man befinner sig, vart man ska och hur man bäst tar sig dit.

Detta är en anledning till varför The London Journey Planner är så bra – balansen mellan detaljrikedom och enkelhet.

Från karta till diagram

Londons första tunnelbanelinje öppnades redan 1863 mellan Bishops Road, Paddington och Farringdon. Några år senare öppnades ytterligare en linje, och med denna uppstod också behovet av en karta som visade var de olika stationerna fanns och var linjerna möttes. De första tunnelbanekartorna såg ut som helt vanliga kartor där stationerna var placerade på sin geografiskt korrekta plats. I och med att tunnelbanesystemet växte blev kartorna allt mer svåröverblickade. Kartorna blev onödigt stora för att täcka in linjernas sträckning i alla väderstreck, samtidigt som centrala London blev plåttrigt.

Tidig karta över Londons tunnelbana

Tidig karta över Londons tunnelbana.

På 1930-talet designade en man vid namn Harry Beck den första verisonen av Londons tunnelbanekarta så som vi känner den idag. I stället för att placera ut stationerna på sina geografiska platser placerade Beck dem i en schematisk bild som mer kom att påminna om ett diagram än en traditionell karta. Beck arbetade sedan fram flera versioner av kartan och det sägs att han blev besatt av att skapa ”den perfekta kartan”.

Harry Becks version av tunnelbanekartan.

Harry Becks version av tunnelbanakartan.

Funktionen framför allt

Vad som var så revolutionerande i Becks diagram, var att han satte användbarhet före geografisk exakthet. Han tänkte på vilken funktion en tunnelbanekarta fyller för den som befinner sig på ett tåg eller planerar sin resväg. Vad har man egentligen för glädje av geografi när man befinner sig under jorden? Vad man snarare behöver veta är hur man ska åka för att titta upp ur jorden på rätt ställe. Diagramet utgår således från människors behov och situation – en grundsten i all god informationsdesign.

Tydlighet och konsekvens

En snabb blick på The Journey Planner är allt som krävs för att förstå hur de olika tunnelbanelinjerna hänger ihop, var de korsar varandra och vilka stationer som är knutpunkter och vilka som är ändstationer. De olika tunnelbanelinjerna är färgkodade, ett enkelt streck markerar station, en cirkel markerar knutpunkt där fler linjer korsar och ett längre streck markerar ändhållplats och ikoner visar på anknytning till tåg, båt och flyg.

Stockwell är knutpunkt för två tunnelbanelinjer, Brixton är ändstation med anknytning till fjärrtåg.

Stockwell är knutpunkt för två tunnelbanelinjer, Brixton är ändstation med anknytning till fjärrtåg.

Dessa notationer och färgkoder går igen på alla skyltar och kartor som visar Londons tunnelbana – både på stationer, tåg och i trycksaker.

Flexibilitet

Londons tunnelbanesystem är under ständig förändring: nya tunnelbanelinjer och stationer kommer till, andra stängs. Som all bra informationsdesign klarar The Journey Planner att byggas ut och förändras. När Docklands Light Railway öppnades i slutet av 80-talet kunde man med några enkla handgrepp passa in den i den gamla kartan utan att göra för stor åverkan på designen. Detta är självklart viktigt även när man tar fram en informationsdesign för webben. Bättre att lägga ned mycket tid i början på att skapa ett system som klarar att växa (och krympa för den delen) än att behöva rita om det för varje gång det sker en förändring.

En nackdel…

Ingenting är dock perfekt. Det finns trots allt en nackdel med The Journey Planner. I och med att den geografiska kopplingen försvinner, kan det ibland vara svårt att avgöra om avståndet mellan två stationer är så litet att det går snabbare att gå än att ta tunnelbanan. Själv bodde jag i London under ett par år, och det tog mig ett bra tag att inse hur nära varandra de två stationerna Farringdon och Chancery Lane faktiskt låg. När jag väl insett detta sparade jag minst 20 minuters restid varje morgon genom att promenera från Chancery Lane till jobbet som låg i Farringdon, istället för att byta vid Holborn och sedan byta igen vid Kings Cross.

Avståndet mellan Chancery Lane och Farringdon är i verkligheten hälften så långt som avståndet mellan Chancery Lane och St. Pauls...

Avståndet mellan Chancery Lane och Farringdon är i verkligheten hälften så långt som avståndet mellan Chancery Lane och St. Pauls…

Många är också de turister som varje dag tar tunnelbanan mellan Queensway och Bayswater (via ett byte i Notting Hill Gate), utan att inse att de båda stationerna ligger ungefär 100 meter från varandra längs samma gata.

15 minuter i tunnelbanan och 1,5 minuts promenad...

15 minuter i tunnelbanan.

15 minuter i tunnelbanan och 1,5 minuts promenad...

1,5 minuts promenad…

 

”You can’t beat the system”

En mugg från London Transport Museum med texten "You can't beat the system".

En mugg från London Transport Museum med texten ”You can’t beat the system”.

Den som åker till London och besöker London Transport Museum i Covent Garden kan köpa en kaffemugg med tunnelbanekartan och texten ”You can’t beat the system”. Och visst är det sant! Mr Becks system är på många sätt oslagbart och sammanfattar i en bild informationsdesignens grunder: enkelhet, användbarhet, konsekvens, tydlighet, flexibilitet. Kartan har visserligen förändrats åtskilliga gånger under de dryga 70 år som gått sedan den första skissen såg dagens ljus, men den bygger fortfarande på de principer som Harry Beck tog fram redan 1931. Något som borde bevisa att bra informationsdesign är en investering för framtiden!


Det finns en bok om Harry Beck och hans arbete: ”Mr Beck’s Underground Map” av Ken Garland, för den som vill läsa mer.

Läs mer om Londons tunnelbana på http://www.thetube.com

Muggen från 1985 med texten ”You can’t beat the system” finns inte längre att köpa på London Transport Museum. Det finns många andra prylar med Londons tunnelbanekarta men inte med det meddelandet.

Kristin Emilsson jobbade som konsult på Lumano med informationsarkitektur och användbarhet. Nu jobbar hon på annat håll men hennes artiklar är fortfarande lika bra.

Publicerad i Artikel Taggar:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*